Intervju med Maria Leissner, ordförande för delegationen
Vem är du?
– Jag arbetar på utrikesdepartementet sedan år 2000 och är nyss utnämnd demokratiambassadör. Tidigare har jag bland annat varit ambassadör i Guatemala och jag har ett förflutet inom politiken som riksdagsledamot och partiledare för Folkpartiet.
Vad känns viktigt att bära med sig in i arbetet som delegationens ordförande?
– En insikt om att romer är den kanske mest diskriminerade minoritetsgrupp vi har i Sverige. Det existerar en förtroendeklyfta mellan romer och majoritetssamhället och det är dags att göra något åt det. Min erfarenhet från fyra år i Guatemala, ett land med en lång historia av utanförskap för ursprungsbefolkningen mayaindianerna, är värdefull i det sammanhanget.
Vilken är delegationens huvudsakliga uppgift?
– Att motverka romers utanförskap och att bidra till att romer och resande fullt ut kan komma i åtnjutande av de rättigheter de har som medborgare och som nationell minoritet.
Vilket ansvar har kommuner, landsting och länsstyrelser?
– Framför allt kommunerna har ett stort ansvar. Det är där man kan påverka vardagen för romer och resande genom insatser för att bryta det sociala och ekonomiska utanförskapet, med satsningar på arbete och utbildning som det kanske viktigaste instrumentet. Delegationen kommer att lägga mycket energi på detta, och samarbeta med kommuner och landsting.
Vilka förväntningar har du på resultat?
– Att få se en början till slutet på diskrimineringen av romer, och en början till slutet för misstroendet från romer gentemot majoritetssamhället. Men det är en lång process.
Vilket mål har du med delegationens arbete fram till år 2009?
– Jag hoppas att delegationen kan lägga fram en rad förslag, som bland annat handlar om hur romers politiska representation ska se ut, vilken permanent struktur de ska ha som nationell minoritetsgrupp för att hantera sina egna ärenden och för att hantera relationerna med statsmakterna.
– Det är ett pionjärarbete eftersom den svenska minoritetspolitiken är så ny och vi inte funnit formerna för den helt och hållet ännu. Jag hoppas också att vi ska kunna genomföra eller sätta igång ett arbete med en vitbok för att dokumentera statens övergrepp på romers mänskliga rättigheter sedan 1500-talet, då romer först kom till Sverige. Förhoppningsvis kan det bidra till ökad kunskap, respekt och förståelse för romer, och i bästa fall leda till både en ursäkt och ett förlåtande till grund för en nystart i relationerna mellan majoritet och minoritet.
Något övrigt att tillägga?
– Det är ett oerhört intressant uppdrag och jag ser det som att vi fortsätter Sveriges demokratiska resa ytterligare en bit, på ett område vi tyvärr försummat hittills.
