Romernas invandring till Sverige
De första romerna kom till Sverige i början av 1500-talet.
Stockholms stads tänkeböcker berättar, att på Sankt Mikaels dag den 29 september år 1512, kom romer för första gången till Stockholm. Det bekräftas samma år i en Swensk Cröneka av Olaus Petri: "Her steen war höffuiizman worden, kom en part aff thet folket som fara omkring ifrå thet ena landet til thet andra, them man kallar Tatare, hijt i landet och til Stockholm; förra hade the aldrig her warit."
Allt sedan dess har romer från olika länder i Europa och Ryssland under olika tidsperioder kommit till Sverige.
Romerna förvisades eller tvångsassimilerades
Trots sitt ringa antal ansågs romerna utgöra ett hot mot den rådande samhällsordningen. Redan då de första romerna anlände började världsliga och kyrkliga myndigheter att utfärda ett stort antal dekret och lagar i syfte att förvisa romerna från Sverige eller, senare i historien, tvångsassimilera dem. Under flera århundraden förvisades romerna till nuvarande östra Finland där de fick en fristad mot att de vaktade gränsen mot Ryssland.
1809 förlorade Sverige Finland till Ryssland och nya gränser upprättades. Därmed kom de grupper av romer som tjänstgjort åt Sverige att bli kvar i Finland, avskilda från de övriga romerna. Det är denna grupp som kallar sig kalé eller kaale. Först 1954, då passtvånget mellan de nordiska länderna upphörde och Sverige åter öppnade sina gränser för romer, blev det möjligt för romerna från Finland att resa till Sverige.
